"Branding"

Jomen, nuförtiden ska man ju bygga sitt varumärke har jag hört... Kan bli rätt trött på sånt trams. Jag är en person, med olika saker jag gör på jobbet och fritiden, som kollega, vän, mamma och partner. Det ska ta mig sjutton inte förpackas som någon liten produkt. Gud så ointressant.

Men när jag var på Syfestivalen så stötte jag på en av utställarna som hade erbjudande på namnlappar. Och så tänkte jag att om jag ska lämna ifrån mig en matta här och där så kanske det kan vara lite bra ändå att visa varifrån de kommer.

När jag själv stöter på vackert hantverk blir jag alltid nyfiken på vem det är som ligger bakom skapandet; allt det vackra textilarbetet är ofta så anonymt.

Till exempel så har jag ett dussin linnehanddukar från min mormor i Småland som är märkta "S.A.". Efter ett antal generationer är de lagom slitna och används fortfarande dagligen, det är underbar kvalitet. Jag tror att S.A. var Selma Andersson och jag tror att det var min morfarsmor. Men jag vet inte... Och tänk om Selma hade anat att hennes handdukar är en del av min vardag sådär 100 år senare.

Och i somras när jag fick ta hand om en skatt som kom med Toras vävstol: Högen med vävar och broderier som var så fantastiskt vackra. Så mycket vackert arbete, nedlagt genom årtionden. Det finns också ett textiltarv i husen i Härjedalen, bland annat som baksidor på fjällfällar; vackra drällar vävda av kvinnor för länge sedan.

Alla dessa kvinnor som lagt ner så mycket tid och energi på hela skapandeprocessen i fantastiska textila arbeten och när arbetet går vidare så finns det ingen som kan berätta historien bakom.

Inte för att jag tänker att mina mattor ska ligga där i århundraden. Men. Ett hyfsat ego har jag nog ändå... ;) Så, jag beställde små namnlappar. De är ganska små och diskreta, 17 * 45 mm. Vit text på grå botten, de ska mest finnas där, inte synas så mycket.

Det är Toras vävstol men min design. Känns helt OK. Det tyckte även Toras son.